Angående metoder mot nazister

[Sufferboy]

Detta är ju inte ett av huvuddiskussionerna, men tänkte ändå diskutera saken. Kanske får nått skoj av det?

Roten till mina tankar kommer antagligen ifrån en incident när jag var yngre. Jag gick omkring med ett överstruket hakkors på min tröja och var allmänt arg och så. Detta var senast i högstadiet. Men nazister skulle ta 1 maj till sitt i vår lilla bruksort. Man hade beställt in puckon från andra länder och media hade rapporterat om massvis med nazister.

Jag och några polare begav oss till stället där de skulle ha möte, och jag tror inte mina ögon när jag ser att det annars övergivna torget är helt fullt av folk. aldrig i mitt liv har jag sett så mycket folk där, och storstäder får svårt att plocka så mycket folk
Vanliga arbetare tillsammans med politiska för att bara stå ivägen. Fan heller att nazister får komma på 1 maj.
Aldrig har jag sett något så vackert.
Och naturligtvis. Polisen fick skjutsa nazisterna till ett annat ställe, men de fick stå i en liten inhägnad för även där var det folk. Så dom stod mest där och såg dumma ut. Jävligt kul faktiskt.

Men detta angående hur vi ska bemöta nazister. I mina ögon är det i bästa fall kortsiktigt att anfalla nazister med öppet våld, vilket tenderar att vara svenska anarkisters ända svar.

Vad som slår mig är 1) att den klass som vi vill nå åt, arbetarna, är tyvärr väldigt indoktrinerade av media, och media älskar ett gott slagsmål och stenkastarvänster, dessutom skulle inte många av dem attackera nazister utan "anledning". Därmed finns en stor risk att man alienerar sig från arbetarklassen och bara ytterligare riktar arbetarnas ilska fel. "Man kan ju fan inte alliera sig med dedär hulliganerna". Kort så kan det verka kontraproduktivt och alienerande för dem man vill vinna och ska slåss för sin sak.
2) De flesta av fotsoldaterna i nazistled är vanliga arbetarkillar/tjejer. Ledarna är oftast överklassäckel, men medlemmarna tenderar att vara vanliga ungdomar som är väldigt arga och jävligt missriktade. Dessa är ungdomar jag skulle vilja ha i mina led. (dock inte med den indoktrinering de har nu). Jag tror att man möjligen kan skrämma ett par unga personer som bara vill vara coola, men mängden man istället slår in i umgänget med nazister, och som får sina fördomar och sin alienering bekräftad tror jag är större. Långt större.

När och hur är våld bra. Hur produktivt är det? Vad är kontraproduktivt.Hur ska man bemöta nazism och fasiscm till fördel för arbetarklassen.

Detta må, tyvärr, vara skitkasst skrivet för jag är ganska nyligen hemkommen från jobbet, trött och måste ut till tvättstugan, men det belyser ändå en viktig detalj jag skulle vilja diskutera med er.

[Dimentio]

Jag tror problemen börjar i det politiska etablissemanget, och i den offentliga diskussionen där man mer diskuterar i termer av konflikter mellan redan svaga grupper om brödsmulor (unga vs gamla arbetare, etniska svenskar vs immigranter), vilket gör att de konflikter som finns mellan olika grupper förvärras och att den världsbilden accepteras.

I många platser finns det konflikter mellan arbetare av olika nationaliteter, det kan man inte förneka. Men dessa konflikter är skapade av ett politiskt etablissemang som alltmer och mer blir ett tandlöst verktyg för det globala finanskapitalet.

Nazisterna är ett symptom snarare än grundorsaken till problemet med ökande främlingsfientlighet. Faktum är att de snarast hittills tjänat som en bromskloss för främlingsfientligheten, än som dess påskyndare.

SD är många gånger mer farliga än SMR, NSF och andra infantila våldskulter, vilka bara lockar till sig trasproletärer och enstaka virriga småborgare.

Nazismen är hatad av 99,99% av befolkningen, men en betydande del av befolkningen har svalt idén om en konflikt mellan invandrare och svenskar. Det som nazisterna har att säga bemöts i bästa fall för dem med ointresse och i de flesta fall med att vanligt folk reagerar.

Väldigt få svenskar ser judar som ett problem idag, och ännu färre orkar bry sig om nazistiska "dissidenter" som Hess, Zündel, Strasser, Björkqvist...

Däremot så ser dessvärre väldigt många svenskar islam som ett akut hot mot deras samhällen. Jag tror att det har att göra med en rationell rädsla för globaliseringen som leder till ett irrationellt svar, nämligen till islamofobi.

Främlingsfientlighet handlar egentligen om något annat än om "främlingarna". Den handlar om en rädsla för att förlora sin klassposition och en vilja att försvara det som man uppfattar som "sitt" samhälle.

NSF och andra nazistiska partier som attackerar muslimer hemma men hyllar islamistisk antisemitism när den riktas mot Israel förvirrar bara de potentiella väljarna. SD däremot håller en konsistent främlingsfientlig linje och fokuserar all sin eldkraft på Islam, medan de intar en provästlig och proisraelisk hållning i den överordnade politiken.

Slutligen, så tror jag att antifascismen måste anpassas efter lokala förutsättningar. I vissa samhällen är det möjligt att engagera hela befolkningen mot fascismen, medan andra antingen är dominerade av reaktionära memer eller av politisk apati och likgiltighet.