Så allvarligt är det tydligt att det inte är; snarare tycks det vara ett infernaliskt mediedrev organiserat av spektakelhungrig sensationalistmedia och högerfalangen inom såssarna som gärna vill bli av med den mer vänster-orienterade Juholt (när jag säger vänster-orienterade menar jag naturligtvis relativt inom partiet, för som deras skuggbudget tydligt visade är de till och med till höger om såssarna på sextiotalet).
Till viss del tycks Juholts förklaringar vara genuina och ärliga, därtill är jag övertygad om att dylika exploaterande av diverse förmåner är regel snarare än undantag i politikercirklarna. Det hela för tankarna till skandalerna i Storbritannien för något (eller två) år sedan då det uppdagades att flertalet politiker förskansade sig med reglerna för ekonomiskt bidrags för boende i London när de representerade långväga kommuner, osv (som emellertid var betydligt mer allvarliga; t.ex. hade de begärt bidrag för hus och sedan sålt dem för vinst på öppen marknad samt begärt bidrag för absurda saker som anställningar av trädgårdsarbetare på sina gårdar).
Socialdemokraterna är ju (som här är allom bekant) ett i grunden borgerligt parti, men det är samtidigt tydligt att media tycks särbehandla det hela. Inget stort har till exempel gjorts av Bildts engagemang för folkmord i Afrika, eller Annie Lööfs minst lika långtgående korruption... und so weiter.
Således tror jag det handlar mer om en sorts karaktärsmord än något genuint uppdagande av korruption (det finns naturligtvis tonvis därav med, fast det är dem nog inte lika godsinnade till att gräva upp, för det finns tvivelsutan under alla deras stolar), för den är systemisk och inte individuell (och i många fall fullständigt laglig).
Samtidigt är det tydligt att det inte är de mest höger-inriktade såssarna som attackeras här: vi ser avskum som Widar Andersson och hans vämjeliga gelikar opponera sig, får medhåll av Göran Persson och hans tropp.


. Vad blir effekterna?
