Demonstrera i Stockholm 14.9.!

[Sentinel]

Från Septemberalliansens hemsida. Denna demonstration är värd att resa till långväga ifrån, och det är viktigt att alla progressiva krafter sluter upp! Och oavsett om du själv kan komma eller inte, sprid eventet till alla du känner på Facebook!

S14: Demonstrera mot social nedrustning, rasism och ojämlikhet onsdag 14 sept 2011


S14 blir en massiv protest mot marknadens diktatur och högerpolitik med ett protestmöte onsdag den 14 september 2011 kl 17-18.30 på Sergels torg i Stockholm, följt av marsch till Mynttorget, dagen innan riksdagens öppnande.
Hjälp oss att sprida S14-eventet på Facebook här!
Se programmet nedan:
PREL PROGRAM
S14-demonstrationen riktar udden mot social nedrustning, rasism och ojämlikhet, dan innan Riksdagens öppnande.
Här är det preliminära programmet:

Appelltalare:
• Charlotte Therese Björnström, initiativtagare till Påskuppropet mot utförsäkringar
• Arvin Yarohalli, läkaren som tog initiativ till ett landsomfattande upprop mot nedskärningar inom vården
• Sanna Tefke, fackligt aktiv inom hemtjänsten mot det nya låglöne-Sverige för fasta jobb med anständiga arbetsvillkor
• Jens-Hugo Nyberg, för Postarbetaraktionen
• Tallayeh Nasir, om vad vi kan lära av den arabiska våren
• Jannis Konstantis, Sekos ordförande inom tunnelbanan, om vår solidaritet med de arbetare i Grekland och internationellt, som får betala finanskapitalismens kris
• Anita Salven, om kampen mot utförsäljningen av allmännyttan i Bredäng och Kärrtorp
• Amineh Kakabaveh, riksdagsledamot, om kampen för asylrätten
• Mattias Bernhardsson, kommunfullmäktigeledamot, om kampen mot rasismen och för enad front mot social nedrustning och snabbt ökande klassklyftor
Artister: Young Pac, Hakan & Istanbul, Pernilla med Somliga går i trasiga skor
Konferencier: Casey Vandelle

För Septemberalliansen: Francisco Contreras och Arne Johansson
Septemberalliansen är ett brett nätverk av aktiva i en rad sociala rörelser och nätverk mot nedskärningar och privatiseringar, rasism och klassklyftor som först uppstod ur proteströrelsen mot attacken på a-kassan och som anordnat demonstrationer varje år sedan 2007 dagen innan Riksdagens öppnande.
Fjolårets demonstration, som också samlade en bred spontan reaktion mot invalet av Sverigedemokraterna, blev den hittills största med cirka 10000 deltagare. Det var när biskopen Eva Brunne i Stockholm talade om att hon deltagit som SD tågade ut ur Storkyrkan.
Septemberalliansen antog i våras följande plattform som grund för årets demonstration inför Riksdagens öppnande och höstbudgeten:
Vi vägrar acceptera en samhällsutveckling med dramatiskt ökade klassklyftor där vissa tillåts bli omätligt rika på vårt gemensamma arbete och skatterna sänks för de välbeställda, medan:
piskan viner över sjuka och arbetslösa,
pensionerna sänks,
barnfattigdomen ökar,
jobben görs alltmer otrygga,
välfärdsreformerna rullas baklänges,
gemensam service och egendom privatiseras,
förorterna stigmatiseras,
och där de allra svagaste döms till ett liv i misär helt utanför samhället som papperslösa!
Vi vägrar acceptera en samhällsutveckling där massarbetslösheten består medan vård, skola och omsorg får en allt mindre andel av samhällets resurser, inga bostäder som våra unga har råd med byggs, tågtrafiken bryter samman, elpriserna skenar och investeringarna uteblir för en klimatomställning av trafik, bostäder och industrier!
Vi vägrar acceptera en samhällsutveckling där vinster, bonusar och förmåner hopas över ett fåtal redan rika medan anställningstryggheten går upp i rök, en låglönemarknad breds ut, kvinnors löner och ingångslöner släpar efter och de fasta jobben ersätts av osäkra bemanningsföretag eller ofrivilliga deltids-, prov- och visstidsanställningar!
Vi vägrar acceptera en samhällsutveckling där facken står lamslagna och bristen på verklig opposition och motstånd i stället tillåter rasistiska och främlingsfientliga strömningar breda ut sig!
Vi uppmanar därför samtliga fackföreningar, sociala och politiska rörelser och nätverk att mobilisera över alla gränser till ett nytt uppror för rättvisa med gemensamma och massiva protester inför riksdagens öppnande och höstens budget!

[svenne]

Septemberalliansendemonstrationerna brukar vara rätt avslagna tillställningar. Nu bor jag inte i Stockholm och kommer inte delta (och har inte heller någon koll på mobiliseringsarbetet), men jag tror att allting över 3000 deltagare är ett smärre mirakel. Fast det är iofs något jag gärna har fel på. Däremot ser det absolut inte bra ut när det står "massiv protest" på facebookeventet, eftersom att en massiv protest räknas åtminstone i tiotusentals besökare, och inte tusentals. Att man inte slängt in de musikaliska numrena efter demonstrationens gång är iofs bra, men min erfarenhet av samlingar som pågår längre än en halvtimme är att folk helt enkelt går därifrån, och att det knappast gynnar antalet deltagare. Jag har demonstrerat tillräckligt i mina dagar för att veta precis vad jag pratar om, innan någon börjar anklaga mig för att vara en osnuten snorvalp, f.ö.

[Sentinel]

Septemberalliansendemonstrationerna brukar vara rätt avslagna tillställningar. Nu bor jag inte i Stockholm och kommer inte delta (och har inte heller någon koll på mobiliseringsarbetet), men jag tror att allting över 3000 deltagare är ett smärre mirakel.

Vad gäller mobiliseringsarbetet har vi gjort vad vi kunnat. Vi har gett hundra procent. Vi har kontaktat och ordnat planeringsmöten med alla tänkbara organisationer. Vi har besökt skolor och arbetsplatser dagligen i flera veckors tid, affischerat över hela stan och återaffischerat när affischerna rivits ner, delat ut flygblad i timmar vid tunnelbanan under rusningstiderna i hela Sthlm, osv osv.

Kommer det inte folk så kan jag garantera dig att det inte beror på ett bristande kampanjarbete.

Fast det är iofs något jag gärna har fel på. Däremot ser det absolut inte bra ut när det står "massiv protest" på facebookeventet, eftersom att en massiv protest räknas åtminstone i tiotusentals besökare, och inte tusentals.

Ja, som det står så var det över 10 000 personer med förra året. Visst, det kan delvis förklaras med chocken över SD:s inmarch i riksdagen. Men det betyder ju inte att vi inte kan och ska vara ambitiösa och göra allt i vår makt för att få till en enorm protest nu också. Själv är jag hoppfull, det kokar av ilska i förorterna över nedskärningspolitiken och vi har fått en mycket positiv respons under kampanjen.

Septemberalliansen är ett unikt initiativ som ger hopp om förändring, var annars kan du se grupper från fackföreningar och andra organisationer till KP/RKU, RS/Elevkampanjen, Arbetarmakt och SAC/SUF samarbeta för ett gemensamt mål? Det är genom verksamhet som detta som vi kan lägga grunden till en sann massarbetarrörelse i Sverige.

Så dra ett strå till stacken du med genom att sprida eventet om inte annat. Alla behövs!

[svenne]

Vad gäller mobiliseringsarbetet har vi gjort vad vi kunnat. Vi har gett hundra procent. Vi har kontaktat och ordnat planeringsmöten med alla tänkbara organisationer. Vi har besökt skolor och arbetsplatser dagligen i flera veckors tid, affischerat över hela stan och återaffischerat när affischerna rivits ner, delat ut flygblad i timmar vid tunnelbanan under rusningstiderna i hela Sthlm, osv osv.

Kommer det inte folk så kan jag garantera dig att det inte beror på ett bristande kampanjarbete.



Ja, som det står så var det över 10 000 personer med förra året. Visst, det kan delvis förklaras med chocken över SD:s inmarch i riksdagen. Men det betyder ju inte att vi inte kan och ska vara ambitiösa och göra allt i vår makt för att få till en enorm protest nu också. Själv är jag hoppfull, det kokar av ilska i förorterna över nedskärningspolitiken och vi har fått en mycket positiv respons under kampanjen.

Septemberalliansen är ett unikt initiativ som ger hopp om förändring, var annars kan du se grupper från fackföreningar och andra organisationer till KP/RKU, RS/Elevkampanjen, Arbetarmakt och SAC/SUF samarbeta för ett gemensamt mål? Det är genom verksamhet som detta som vi kan lägga grunden till en sann massarbetarrörelse i Sverige.

Så dra ett strå till stacken du med genom att sprida eventet om inte annat. Alla behövs!

Fast trots bra kampanjarbete brukar ju Stockholmska demonstrationer stanna vid 2-3000 deltagare. SD-chocken känns nästan som första gången det kan talas om tiotusentals demonstrerande; annars måste man gå tillbaka till demonstrationerna mot Irakkriget för att komma upp i de deltagarantalen. Och tidigare år har det ju knappast kommit 10 000 till Septemberalliansens demonstrationer, om jag inte minns fel var det som mest runt 5000 när demonstrationen genomfördes första gången.

Jag har egentligen ingenting emot septemberalliansen, men tar den samtidigt inte på blodigt allvar. Har haft insyn och varit aktiv i mobiliseringsarbetet tidigare år. Själv tror jag massarbetarrörelsen kommer ur klasskampen och inte 40 mindre politiska gruppers gemensamma demonstration. Däremot är det ju inget negativt att man faktiskt kan enas, men det är knappast någon mirakelkur. Som sagt; det är femte gången det genomförs, och det som har hänt - bortsett från förra året då - är att deltagarantalet minskat för varje år.

Även om jag kanske låter negativ, så blir det lätt så när den andra sidan (den positiva alltså, har inget med politiska skiljelinjer att göra) har osannolikt höga förhoppningar, och pratar om massiva demonstrationer. Efter att ha hört massdemonstration tjugo gånger och varje gång möts av 500 personer gör mest att man blir cynisk.

Kortfattat ser jag positivare på exempelvis SAC:s ökade militans eller planka.nu, än en demonstration som mest verkar bli för de närmast sörjande.

[Sentinel]

Vet inte, men det enda som är säkert är att med en sådan där defaitistisk attityd så blir det aldrig några massdemonstrationer heller. Eftersom du deltagit i kampanjarbetet tidigare kan du säkert förstå hur det känns om någon dagen innan demonstrationen säger till folk att 'äsch det kommer säkert ingen dit'.

Det sänder en signal till folk som hör sådant att det nog inte är någon idé att gå, och då blir det en 'självutfyllande profetia' av det hela. Lyckligtvis är det nog relativt få som läser Revleft och dess språkforum, men ändå. Så varför inte spara kritiken till efter att demonstrationen ägt rum?

Och dessutom tar du inte alls de materiella förhållandena i beaktande här -- tiderna har förändrats sedan för två eller tre år sedan. En enorm proteströrelse mot orättvisor har satt hela världen i gungning och en ny revolutionär period har inletts.

De nordiska länderna är bland få där det fortfarande är lugnt -- trots massiva attacker mot arbetarklassen och välfärden. Orsaker till att protestera saknas knappast, missnöjet jäser under utan och folk blir inspirerade av protesterna och revolutionerna i andra länder.

Någon gång inom den närmaste framtiden kommer det att explodera här med, den dagen måste komma snart, och Septemberalliansen är ett försök att ge startskottet till en sådan utveckling.

[svenne]

Säga vad man vill om defaistiska attityder, men hellre det än idealism. Jag säger bara att man ska ha en realistisk syn på det hela, utan att yra om massdemonstrationer och tiotusentals deltagare. Och att spara kritik till efter demonstration kommer bara leda till motargumentet "men varför sa du ingenting innan för?", alternativt "du har inte varit inblandad och bör därför inte uttala dig". Och som du säger: det är inte direkt några folkmassor som läser revlefts svenska forum (eller socialism.nu heller, för den delen), utan det är forum som i princip bara frekventeras av den redan engagerade vänstern. Och tittar man på eventet så har drygt 1000 personer sagt att de ska komma, och 700 att de kanske kommer. I jämförelse med mass(ja, här tycker jag man kan använda uttrycket mass )-plankningen i fredags var det 6000 attendning, mot de drygt 500 (plusminus några hundra) som faktiskt kom.

Gällande materiella förhållanden tycker jag snarare du är fel ute. De länder där proteströrelser har utvecklat sig har alla utsatt sina befolkningar för bredare "chocker"; en radikal höjning av studentavgifter i Storbrittanien, Grekland närmar sig kollaps osv. Mycket kan väl sägas om borgarna i Sverige och Sverige övht, men det är en enorm skillnad rent nedskärningsmässigt. Återigen visar sig ordet "massiva". Om man tittar tillbaka så var 90-talskrisen betydligt otrevligare, och inte heller då brakade det särskilt hårt, utan det blev snarare väldigt lätt för LO att passivisera arbetsmarknaden.

Att bara tro och hoppas att en protestvåg ska sprida sig till Sverige och plötsligt manifestera sig i en demonstration känns inte som en helt nykter analys. Visst håller jag med om att 2011 år vårt 1968, men det som i medias bild var Sveriges 1968 var en väldigt beskedlig affär som främst bestod av en ockupation. Jag har också ockuperat universitetslokaler i Sverige, liksom. Det intressanta i Sverige var ju snarast de vilda strejkerna som följde 68. Marx mullvadar gräver ju visserligen runt under ytan, men jag tror att överdriven idealism bara - precis som 1968 - kommer leda till en enorm bitterhet när den inte beter sig som man vill.

[Sentinel]

Gällande materiella förhållanden tycker jag snarare du är fel ute. De länder där proteströrelser har utvecklat sig har alla utsatt sina befolkningar för bredare "chocker"; en radikal höjning av studentavgifter i Storbrittanien, Grekland närmar sig kollaps osv. Mycket kan väl sägas om borgarna i Sverige och Sverige övht, men det är en enorm skillnad rent nedskärningsmässigt. Återigen visar sig ordet "massiva". Om man tittar tillbaka så var 90-talskrisen betydligt otrevligare, och inte heller då brakade det särskilt hårt, utan det blev snarare väldigt lätt för LO att passivisera arbetsmarknaden.

Även om det är sant att 'systemskiftet' i Sverige inleddes under Persson på 90-talet skulle inte kalla borgaralliansens nedskärningar och attacker på sjukfärsäkringarna, a-kassan osv obetydliga nånstans.

Dessa nedskärningar har tolererats i Sverige längre än på andra håll av den enkla anledningen att det fanns mer att skära ner från början, den berömda 'svenska modellen'. Men botten kommer att nås då det går för långt och folk vägrar att tolerera det längre, och jag tror inte att den dagen längre är särskilt långt borta.

Sedan har vi världsekonomins utveckling, som även borgerliga skribenter nu en efter en ger Marx 'förutspåelser' rätt i. När den ekonomiska krisen slår till i Sverige på allvar, vilket den bara börjat göra än så länge, kommer saker och ting att hända snabbt.

Under vänstervågen på 60- och 70-talen hade den globala ekonomins stagnation bara knappt börjat, men det är en utveckling som fungerar som en nedåtgående spiral det inte finns någon varaktig lösning på inom kapitalismens ramar -- om vi inte får ett nytt världskrig eller en dylik enorm katastrof vilket jag sannerligen inte hoppas.

Därför är jag optimistisk angående deltagandet i denna och andra demonstrationer i framtiden, och om socialismens framtid. Ja, vi får se.

Men vi står som du vet regelbundet på gatorna och säljer den där tidningen som du inte tycker om, och då diskuterar vi med folk. Och jag kan bara säga att folk, åtminstone där jag brukar göra det, generellt sett inte är glada över samhällsutvecklingen alls.

[svenne]

Även om det är sant att 'systemskiftet' i Sverige inleddes under Persson på 90-talet skulle inte kalla borgaralliansens nedskärningar och attacker på sjukfärsäkringarna, a-kassan osv obetydliga nånstans.

Dessa nedskärningar har tolererats i Sverige längre än på andra håll av den enkla anledningen att det fanns mer att skära ner från början, den berömda 'svenska modellen'. Men botten kommer att nås då det går för långt och folk vägrar att tolerera det längre, och jag tror inte att den dagen längre är särskilt långt borta.

Sedan har vi världsekonomins utveckling, som även borgerliga skribenter nu en efter en ger Marx 'förutspåelser' rätt i. När den ekonomiska krisen slår till i Sverige på allvar, vilket den bara börjat göra än så länge, kommer saker och ting att hända snabbt.

Under vänstervågen på 60- och 70-talen hade den globala ekonomins stagnation bara knappt börjat, men det är en utveckling som fungerar som en nedåtgående spiral det inte finns någon varaktig lösning på inom kapitalismens ramar -- om vi inte får ett nytt världskrig eller en dylik enorm katastrof vilket jag sannerligen inte hoppas.

Därför är jag optimistisk angående deltagandet i denna och andra demonstrationer i framtiden, och om socialismens framtid. Ja, vi får se.

Men vi står som du vet regelbundet på gatorna och säljer den där tidningen som du inte tycker om, och då diskuterar vi med folk. Och jag kan bara säga att folk, åtminstone där jag brukar göra det, generellt sett inte är glada över samhällsutvecklingen alls.

De är knappast obetydliga, vilket jag inte skrev, utan mindre än i andra länder, samt att det - som du skrev - finns mer att skära ner på. På samma gång så är det rätt många som faktiskt har kvar en förhållandevis (som i oproblematisk att leva på) hög lön och stark anställningstrygghet. Angreppen är inte breda, utan riktar likt punktinsatser på delar av proletariatet. Söndra genom att härska.

Gällande världsekonomin så har den inte kraschat än, och hinner nog inte krascha de närmaste 48 timmarna heller. Och jag tror inte heller att en ekonomisk krasch automatiskt leder till att arbetarklassen ilsknar till likt många andra länder. Rent historiskt kan aggresiviteten lika gärna rikta in sig mot invandrare eller andra grupper man beskyller för problemen. Tittar vi på USA idag så har vi ju Tea Party, såväl som Wiscounsin. Och som det ser ut för tillfället går det bäst för Tea Party.

Att kapitalismen i längden är ohållbar håller nog de flesta marxister med om. Dock vet jag inte att man bör syssla med katatrofism och förutspå världskrig eller annan massiv kapitalförstörelse. Det är inte helt omöjligt att det löser sig tillfälligt ändå (alla fixar är som bekant tillfälliga när det gäller kapitalismen). Exempelvis är det inte omöjligt att arbetarklassen tilltvingar sig en ny giv av välfärdsstater och omfördelningar av rikedom om läget blir alltför uselt för kapitalismen, vilket kommer starta om ekonomin. Det är inte heller omöjligt att krisen blir konstant.

Och gällande att sälja tidningar; gör det gärna, men gör det inte på minnesmanifestationer. Det är helt enkelt inte schysst att dyka upp på en minnesmanifestation för Björn Söderberg och försöka sälja Offensiv. Om inte annat så går ett par hundra syndikalister därifrån pissförbannade på RS, och det gynnar inte direkt någon. Bitvis känns det hela mest som tonåriga punkaren som ständigt ska provocera.

Det är inte heller trevligt att få höra att "man är för ett borgerligt styre" i aggressiv ton när man inte vill skriva på en namnlista mot den borgerliga regeringen, inte ens när man demonstrerar med septemberalliansen.

[Sentinel]

De är knappast obetydliga, vilket jag inte skrev, utan mindre än i andra länder, samt att det - som du skrev - finns mer att skära ner på. På samma gång så är det rätt många som faktiskt har kvar en förhållandevis (som i oproblematisk att leva på) hög lön och stark anställningstrygghet. Angreppen är inte breda, utan riktar likt punktinsatser på delar av proletariatet. Söndra genom att härska.

Gällande världsekonomin så har den inte kraschat än, och hinner nog inte krascha de närmaste 48 timmarna heller. Och jag tror inte heller att en ekonomisk krasch automatiskt leder till att arbetarklassen ilsknar till likt många andra länder. Rent historiskt kan aggresiviteten lika gärna rikta in sig mot invandrare eller andra grupper man beskyller för problemen. Tittar vi på USA idag så har vi ju Tea Party, såväl som Wiscounsin. Och som det ser ut för tillfället går det bäst för Tea Party.

Att kapitalismen i längden är ohållbar håller nog de flesta marxister med om. Dock vet jag inte att man bör syssla med katatrofism och förutspå världskrig eller annan massiv kapitalförstörelse. Det är inte helt omöjligt att det löser sig tillfälligt ändå (alla fixar är som bekant tillfälliga när det gäller kapitalismen). Exempelvis är det inte omöjligt att arbetarklassen tilltvingar sig en ny giv av välfärdsstater och omfördelningar av rikedom om läget blir alltför uselt för kapitalismen, vilket kommer starta om ekonomin. Det är inte heller omöjligt att krisen blir konstant.

Ja vi får se, men jag tvivlar starkt på någon reformistisk lösning på den här krisen. Arbetarna lyckades tilltvinga sig välfärdstaterna under en period av uppgång och relativ stabilitet, som kom sig pga förstörelsen av kapital, infrastruktur och produktionsmedel under andra världskriget, inte under en kris.

Under den djupa krisen dessförinnan valde man däremot i de flesta fall att krossa arbetarrörelsen med våld. Nu är vi på väg mot en sådan situation igen. Dessutom kände sig kapitalisterna efter kriget tvingade till eftergifter pga kalla kriget som nu är historia.

Jag tror inte att de går med på nya utan en revolution, som jag inte ser varför den skulle stanna vid småsmulor, åtminstone inte om vi som är medvetna aktivister, eller 'förtruppen', sköter våra kort rätt och utbildar, agiterar och organiserar massorna.

Visst försöker borgarna söndra oss på olika sätt, bla rasism och genom att angripa vissa delar av arbetarklassen hårdare än andra. Du har en bra poäng där, vår kamp kommer inte att bli enkel. Men jag tror ändå att de flesta kommer att drabbas av högerpolitiken och ilskna till snart nog, och framför allt tror jag att det är möjligt för oss att ena dem i kamp.

Jag tror på segern, annars skulle jag inte vara kommunist.

Och gällande att sälja tidningar; gör det gärna, men gör det inte på minnesmanifestationer. Det är helt enkelt inte schysst att dyka upp på en minnesmanifestation för Björn Söderberg och försöka sälja Offensiv. Om inte annat så går ett par hundra syndikalister därifrån pissförbannade på RS, och det gynnar inte direkt någon.

Nu så var inte jag där och har inte heller hört om händelsen förut, och vill därför inte kommentera det mera ingående -- det är upp till berörda kamrater göra. Men jag är säker på att de i såfall i första hand var på plats för att fördöma nazistvåldet, som våra medlemmar också har drabbats av ett flertal gånger, och visa att vi deltar aktivt i kampen mot det.

Det är inte heller trevligt att få höra att "man är för ett borgerligt styre" i aggressiv ton när man inte vill skriva på en namnlista mot den borgerliga regeringen, inte ens när man demonstrerar med septemberalliansen.

Inte heller den här gången var jag närvarande, så det är svårt för mig att kommentera. Det är givetvis tråkigt om du uppfattat någon av våra kamrater som otrevlig eller aggressiv, men nu känner inte jag till omständigheterna.

Personligen är jag för en respektfull diskussion och relationer vänsterfolk emellan, beter mig alltid därefter och hoppas på att bli så bemött själv.

[svenne]

Ja vi får se, men jag tvivlar starkt på någon reformistisk lösning på den här krisen. Arbetarna lyckades tilltvinga sig välfärdstaterna under en period av uppgång och relativ stabilitet, som kom sig pga förstörelsen av kapital, infrastruktur och produktionsmedel under andra världskriget, inte under en kris.

Under den djupa krisen dessförinnan valde man däremot i de flesta fall att krossa arbetarrörelsen med våld. Nu är vi på väg mot en sådan situation igen. Dessutom kände sig kapitalisterna efter kriget tvingade till eftergifter pga kalla kriget som nu är historia.

Jag tror inte att de går med på nya utan en revolution, som jag inte ser varför den skulle stanna vid småsmulor, åtminstone inte om vi som är medvetna aktivister, eller 'förtruppen', sköter våra kort rätt och utbildar, agiterar och organiserar massorna.

Visst försöker borgarna söndra oss på olika sätt, bla rasism och genom att angripa vissa delar av arbetarklassen hårdare än andra. Du har en bra poäng där, vår kamp kommer inte att bli enkel. Men jag tror ändå att de flesta kommer att drabbas av högerpolitiken och ilskna till snart nog, och framför allt tror jag att det är möjligt för oss att ena dem i kamp.

Jag ser snarare uppgången efter andra världskriget som ett lyckat exempel av borgarklassen att trycka in arbetarna i kapitalismen, vilket självklart ger bra tillväxtsiffror. Samtidigt ledde ju inte slutet av första världskriget till något ekonomiskt uppsving i längden, trots kapitalförstöring i stor skala.
Tror iofs inte heller att man ska tro att allting går till som förr; militärkupper och dylikt är trots allt inte särskilt vanligt i västvärldens mer avancerade kapitalistiska stater.
Inte heller tror jag att borgarna väljer att låta revolutioner bryta ut snarare än att ge lite mer småsmulor.
Enhet i kampen är väl för övrigt ytterst sällsynt, inte ens under sina bästa dagar har arbetarrörelsen varit särskilt enad. Det realistiska borde snarast vara att försöka få de olika subjekten att inte sabba för varandra.

Jag tror på segern, annars skulle jag inte vara kommunist.

Nu så var inte jag där och har inte heller hört om händelsen förut, och vill därför inte kommentera det mera ingående -- det är upp till berörda kamrater göra. Men jag är säker på att de i såfall i första hand var på plats för att fördöma nazistvåldet, som våra medlemmar också har drabbats av ett flertal gånger, och visa att vi deltar aktivt i kampen mot det.

Inte heller den här gången var jag närvarande, så det är svårt för mig att kommentera. Det är givetvis tråkigt om du uppfattat någon av våra kamrater som otrevlig eller aggressiv, men nu känner inte jag till omständigheterna.

Personligen är jag för en respektfull diskussion och relationer vänsterfolk emellan, beter mig alltid därefter och hoppas på att bli så bemött själv.

Poängen är inte att de är där för att sörja, poängen är att de säljer tidningen och att folk uppenbarligen blir EXTREMT provocerade av det. Att sen RS klagar över att folk hatar dem blir liksom uppenbart. Det kombinerat med de där ständiga namnlistorna som verkar missbrukas i hög grad gör att folk i övriga vänstern har svårt för RS, oavsett vad bra de gör i övrigt.

Hur gick det idag förresten?

[Sentinel]

Vad den teoretiska diskussionen beträffar är det du sa om första världskriget intressant, och något jag vill sätta mig in i närmare innan jag fortsätter debatten.

Hur gick det idag förresten?

Jag var inte själv med på demonstrationen då jag är på mitt jobb på sjön (är fett bitter för att jag missade den efter att ha deltagit i den ganska intensiva kampanjen). Försöker leta efter information på nätet för tillfället..

Kamraterna har inte ännu hunnit lägga upp nånting och jag har inte heller hunnit ringa dem. Postar här sedan när jag vet.

[Sentinel]

Ja, det verkar inte som det blev så stort som vi hoppats, tyvärr. Men som jag sagt så tror jag att den lugna trenden kommer att vända snart, även i Sverige.

[svenne]

Verkar ha gått katastrofalt uselt...

[Sentinel]

Verkar ha gått katastrofalt uselt...

En förlust för oss bådas organisationer, med andra ord. Så jag hoppas att du inte är alltför nöjd över att ha haft rätt.. Men ja det måste ha varit dåligt väder eller nåt, annars hade nog inte så få som 500 kommit. Du sa ju själv att det brukar vara flera tusen åtminstone.

Angående diskussionen i övrigt så orkar eller vill jag helt enkelt inte diskutera RS arbetsmetoder på nätet med någon som är sådär fientligt inställd till oss, jag hoppas du ursäktar. Det känns lönlöst liksom. Däremot vill jag gärna fortsätta den teoretiska diskussionen vid ett senare tillfälle.

Faktiskt vill jag tacka för en bra debatt och tänker även diskutera orsakerna bakom varför WWI inte ledde till en likadan ekonomisk uppgång som tvåan med kamraterna vid nästa möte, vilket ska bli intressant.

[svenne]

En förlust för oss bådas organisationer, med andra ord. Så jag hoppas att du inte är alltför nöjd över att ha haft rätt.. Men ja det måste ha varit dåligt väder eller nåt, annars hade nog inte så få som 500 kommit. Du sa ju själv att det brukar vara flera tusen åtminstone.

Angående diskussionen i övrigt så orkar eller vill jag helt enkelt inte diskutera RS arbetsmetoder på nätet med någon som är sådär fientligt inställd till oss, jag hoppas du ursäktar. Det känns lönlöst liksom. Däremot vill jag gärna fortsätta den teoretiska diskussionen vid ett senare tillfälle.

Faktiskt vill jag tacka för en bra debatt och tänker även diskutera orsakerna bakom varför WWI inte ledde till en likadan ekonomisk uppgång som tvåan med kamraterna vid nästa möte, vilket ska bli intressant.

Det är svårt att vara nöjd över misslyckade vänstergrejer, men det blir inte lika surt om man var förberedd. Som sagt; realism, före cynism eller idealism

Vi kan gärna fortsätta den teoretiska diskussionen. Just RS är ju ett lite... touchy ämne för mången vänsteraktivist i Sverige.

Det finns säkert många bra anledningar, jag borde egentligen ha koll - eftersom jag läst ekonomisk historia -, men minnet vill inte riktigt vara med mig nu för tiden. Poängen är väl i alla fall att man helst av allt ska stirra sig mer blind på subjektiva (arbetarklassens kamp) än objektiva (typ krig) faktorer.

[Smyg]

Lustigt att det framställs som en framgångsrik aktion i Offensiv.

[Sentinel]

Lustigt att det framställs som en framgångsrik aktion i Offensiv.

Från vår hemsida:

Septemberalliansens manifestation i år, var mindre än den som fyllde Sergels torg i fjol. Till skillnad från förra årets manifestation fanns det inte riktigt samma stämning på skolor, arbetsplatser och torg, som under förra årets spontana reaktion mot invalet av Sverigedemokraterna. Ändå har Septemberalliansen ytterligare befästs som ett nätverk av nätverk och även forum för breda kampinitiativ mot de hot som nu åter växer i takt med att kapitalismens kris fördjupas.

Link

Så det var alltså lyckat på såvis att Septemberalliansens nätverk utökades och stärktes, inte sett till antalet demonstranter, vilket vi klart och tydligt säger.

***

Appropå ingenting, så deltog jag nyligen i en blockad mot utvisningar. Vi stod sida vid sida med anarkister på barrikaderna, och när det var lugnare emellanåt diskuterade vi politik på ett respektfullt och kamratligt sätt, bjöd varann på mat och cigaretter, etc. Efteråt kramade vi tom varann till avsked. Varför är denna typ av ömsesidig respekt omöjligt på internet?

Varför kan det inte vara så här också, utan man måste ständigt försöka attackera varandra? Om vi nånsin ska åstadkomma något så är det samarbetsförmåga som behövs, inte sekteristiska attacker på varann vid minsta tillfälle. Man blir så trött och besviken av sånt.

Det är bättre för alla om vi riktar energin mot klassfienden istället.